Varför hastar vi oss igenom dagen för att sedan vänta på att nästa dag ska komma och gå? Varför låter vi våra liv rinna ur händerna på oss? Inte bara jag som tänker "åh va skönt bara två dagar kvar till helgen" osv, vet att alla gör det.. Bortsätt från att helg är vilodagar från jobb och skola.. Det jag menar är varför längtar man framåt så mycket när det vi har bakom oss är historia och det vi aldrig kommer få uppleva igen. Jag tror många springer in i framtiden för fort än vad vi borde, tycker nog att alla ska ta vara på våra dagar vi levt för att ha något att minnas och glädjas av. Ingen kommer kunna gå tillbaka i tiden och uppleva vissa händelser igen(såvida ingen uppfinner en tidsmaskin), vi alla gör misstag och vill spola tillbaka tiden för att reda ut det eller hindra det. Men bara för vi hastar oss igenom dagarna, veckorna osv så gör vi så många onödiga misstag.. Lev i nuet, morgondagen och nästa vecka kommer komma vänta bara! ;)

Today is the first day of the rest of your life...